Idag fick jag träffa kirurgen och fick datum för operation. 3 maj. Jag var beredd på att det inte skulle gå så fort som jag hoppades på, men det var ändå jobbigt att sitta där och prata tider. Dels för att jag får vänta till maj, dels för att det blev på riktigt. Satt en lång stund i sjukhusentrén sedan och stirrade ut i luften. Nu blir det av, det är på riktigt. Men inte i april utan i maj.

Jag tycker det är så jobbigt att GBP verkar vara det värsta normalviktiga kan tänka sig som åtgärd mot övervikt. Skitjobbigt tycker jag det är. Det är så svårt att förklara. Hur förklarar man att man inte klarar att göra sig av med nästan 70 kg:s övervikt på egen hand? Att det inte är ett förhastat beslut? Att man kämpat mot och hatat sin kropp och sin övervikt i nästan ett helt liv? Att man faktiskt själv också tycker att det är otäckt och läskigt, men att man inte vet någon annan jävla utväg?

Jag önskar att jag kunde få alla att förstå. Just nu känner jag bara att jag inte vill förklara för någon mer, alls, någonsin. De kommer aldrig att förstå, de kommer alltid tycka att det är en så hemsk åtgärd.

Apropå att läsa på, kan verkligen, verkligen, rekommendera det här forumet. Otroligt givande läsning, om allt man kan fundera på gällande GBP.

Jag har haft mötet med diabetesläkaren på St Göran, det var förra veckan. Det gick bra tycker jag, hon var vettig och vi hade ett bra samtal. Alla mina blodprov och världen såg bra ut, skönt! Vi pratade mycket om min "historia" och om vad jag gjort tidigare för att gå ner i vikt osv. Jag tycker själv att jag landat rätt bra i mig själv och inte längre äter för annat än energi och att stilla hunger, jämfört med hur jag åt som yngre. Hon höll med och sa att jag hade kommit långt och att operation kunde hjälpa mig bra. Hjälpa mig att få en kickstart på mitt nya liv. Jag håller med. Jag har konstaterat att det är så här jag ser ut nu, och att jag måste gå ner i vikt. Operationen känns som det rätta verktyget för mig.

På måndag (26 mars) ska jag träffa kirurgen för konsultation. Om det blir grönt ljust där så återstår att få datum för op, och att träffa dietisten innan dess.

Är så inställd på detta nu. Har tänkt på det över ett år och läst på allt jag kan hitta. Vill bara att det ska bli av nu, väntan är jobbig även om den faktiskt inte varit särskilt lång. Remissen från VC skrevs ju så sent som den 1 februari.

Jag har nu börjat flyta. Jag har inte fått tid för op än, men vet att jag måste flyta 4 veckor innan eftersom jag har över BMI 45. Och eftersom jag vet att det ändå ska flyta, tänkte jag att det var lika bra att börja idag. Det måste ändå göras, och kilon måste ändå bort. Men jag hade glömt bort hur jobbigt det är första dagarna. Huuu. Usch, är så otroligt hungrig. Det går ok, men jag känner mig svag och har svårt att koncentrera mig på jobbet.