Blir man lite dum i huvudet (läs: trögtänkt) av att gå ner i vikt? Förra veckan glömde jag pinkoden till mitt visakort (hade använt det tre minuter tidigare på pressbyrån), och nyss glömde jag vad min chef heter i efternamn.

Mvh tredje veckan på soppor

Äntligen har det lättat lite. De första dagarna var riktigt jobbiga. Men nu börjar kroppen vänja sig och jag är inte hungrig hela tiden.

Nu vill jag bara att tiden ska gå fort. Vill ha operationen gjord och börja mitt nya liv.

Livet på soppor

Dricka mycket, kissa mycket.

Inte tänka på mat inte tänka på mat inte tänka på mat inte tänka

Dags för flyt

Idag började jag mina 4 veckor på VLCD-soppor. Känns just nu som ett oöverstigligt berg, kanske världens högsta.

Alla andra gånger jag har gått på soppor har jag varit så motiverad. Nu är jag också motiverad men eftersom jag vet att jag ska opereras har jag så svårt att motivera mig till att inte äta. Hela vitsen med operationen är ju att jag inte ska behöva svälta mig själv mer.

Jag vet anledningen till sopporna och jag har ju klarat det förut så jag borde ju klara det den här gången också. Kan dessutom inte tänka mig nåt mer pinsamt än att komma till sjukhuset dagen innan op och inte ha klarat att gå ner i vikt.

Så jag kämpar på. Men fy fan vad jobbigt det är. Och dessutom just som det är påsk - nätet sväller över av bilder på påskmatsbord och fullproppade påskägg. Hu.