Den 1 februari bad jag min vårdcentral om en remiss till St Görans sjukhus för en GBP.
Jag vet inte mer än så. Jag var så jävla nervös och känner mig modig som ens vågade fråga.
Nu försöker jag läsa på så mycket jag kan. Det slår mig att alla är så positiva. Alla tappar suget efter godis och onyttig mat, så det är inte svårt att undvika. Alla har lite ont i magen ibland men inte värre än så. Och har man ont i magen så bara är det så, en del av att vara opererad. Men hur lever man med det? Hur lever man med smärta, toabesök och andra komplikationer? Jag skulle så gärna vilja läsa någon som har både positiva och negativa erfarenheter.
Visst, de som opereras har redan fattat beslutet och är säkra på att det är rätt beslut för dem. Men det kan väl inte bara vara en dans på rosor för det?
Mvh osäker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar